S.V.I.K.A.R.E
Finns i varje hörn
Vänskap är en intressant företeelse, särskilt som alla tycks se olika på den.
Slår man upp ordet i en synonymordbok säger den följande: kamratskap, tillgivenhet, frändskap, sämja, kärlek, sympati...
För mig representerar vänskap en person som är min vän.
Inte en bekant eller någon jag känner till det yttre som jag hejjar på i all hast om jag ser honom/henne på stan.
För mig är en vän någon som jag kan lita på i både vått och torrt.
Någon som lyssnar när jag mår dåligt och ställer upp när jag behöver hjälp.
En vän är en människa som inte bara tar utan också ger tillbaka.
En vän är någon som stöttar, är ärlig och glädjs å mina vägar när det går bra för mig, och hjälper mig upp när jag faller.
En vän är inte avundsjuk, en vän missunnar inte... en vän börjar inte prata om sig själv och ytligheter när jag öppnar mitt hjärta.
En vän avfärdar inte mina rädslor genom att säga att jag får skylla mig själv.
En vän sårar mig inte medvetet, eller sviker mig när jag behöver den som mest...
Vänner utnyttjar inte vänskapen för att sedan återgälda den genom en kniv i ryggen.
En vän trampar inte på den som redan ligger....
Jag tror på att behandla andra som man själv vill bli behandlad, och framför allt tror jag på ärlighet och ryggrad.
Bara för att man känt någon i över 20 år innebär inte det att man har den gudagivna rättigheten att bete sig hur som helst. Och det innebär definitivt inte att man kan svika och såra den andra djupt för att sedan tro att allt ska bli förlåtet utan så mycket som en ursäkt.
Man kan ju fundera på vad det är för yttre eller inre influenser som får en människa att bete sig som ett regelrätt kräk.
I det här fallet är jag fullt på det klara med varför jag blev behandlad som nått som katten spytt upp när jag ringde och var ledsen.
Det är en förklaring men absolut ingen ursäkt, och uppriktigt sagt vet jag inte om jag har lust att förlåta (om det alls kommer en ursäkt) en gång till...
Sveket kommer från att jag i min enfald trodde att personen faktist skulle finnas där för mig och inte avfärda mig med en ton av totalt ointresse och överlägsenhet.
Och det är ännu mer tragiskt när man tycker sig äga rätten att säga till sin "bästa" vän: "Jag skiter i dina sorger men du ska finnas för mig när jag behöver prata"...
Jag har alltid haft en vän, även om vi inte varit kompisar, men hon kan man alltid prata med.
Jag saknar henne något djupt mycket
Dock tror jag att alla har sviket någon, men en gång det gör inget men fler gånger, sluta nu!
Här kommer en låt, håll i era vänner!
äru osams med nån :o
SvaraRadera