Är nog en av de bästa filmerna någonsin
När unge John Nash (spelad av Russel Crowe) börjar studera vid Princeton 1947 utmärker han sig snart som en excentriker. Han går varken på föreläsningar eller lyckas skriva någon uppsats. Men hans hjärna arbetar hela tiden, han försöker hitta matematiska formler för att förklara sådant som ingen annan kanske tänker på, till exempel hur fåglar förflyttar sig på en begränsad yta.
Filmen visar schizofrena upplevelser, bland annat hans icke verkliga kontakt med den hemlige agenten (spelad av Ed Harris), som övertygar honom och ger honom uppgiften att spåra eventuella fiender till USA, genom att använda sin förmåga. Han har också en rumskamrat på universitetet, som inte finns i verkligheten, utan bara i hans hjärna.
Samtidigt träffar han den kvinna som skulle bli hans livskamrat i många år, Alicia (spelad av Jennifer Connelly). De får ett barn, men då är John långt ner i sjukdomen.
John får medicin för att bli bättre men den gör honom deprimerad och efter ett tag vill läkarna att han ska flytta till ett sjukhem då hans schizofreni har tagit fart igen och han får återfall av sina gamla syner. Han vill egentligen inte åka men ser sig själv som en fara för sin fru som han älskar och erbjuder sig därför att flytta dit. Istället för att lämna honom gör hon ett val, hon väljer att tro att han kan lära sig att skilja på vad som är verklighet och inte genom att lyssna till sitt hjärta och träna sig själv på att vara ute bland människor. Han börjar besöka sitt gamla universitet igen och blir långsamt men säkert bättre och bättre. Efter ett tag kan han återigen ta upp sin forskning och även undervisa. Med hjälp av hennes tro på vad han kunde åstadkomma och vem han kunde bli, når han längre i sitt liv än någon medicin hade kunnat ta honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar